Journalistik–transparens–härskartekniker |

Journalistik–transparens–härskartekniker

2011-02-11 | Author Anders

#kkuriren och #kkgate

De senaste dagarna har Twitter, Facebook och bloggar surrat av Katrineholms Kurirens frågor och ifrågasättande av Mattias Jansson (kommunchef på Twitter) sätt att använda blogg, Twitter och facebook. Att det är en ny Värld därute nu var något som Katrineholms Kuriren fick erfara, och det på ett ganska tydligt sätt.

Mattias Jansson har hanterat det hela på ett bra och transparent sätt (läs den Svenska offentlighetsprincipen) tycker jag, även om inte alla kommentarer på den första bloggposten (den med journalistens frågor) kanske är de bästa, men det kan inte Mattias lastas för.
En av sakerna vi kan lära av det hela är att man kan visst crowdsourca för att hitta de bästa svaren på frågor,i alla fall när dom ges i form av ett mejl. Mattias sammanställde sedan sina svar också i en bloggpost det om något är ett utmärkt exempel i mitt tycke på transparens!

Svaret från Katrineholms Kuriren blev följande “Frågorna till kommunchefen orsakade storm i bloggosfären” där man bland annat skriver: “Frågorna var uppenbarligen för svåra för kommunchefen att själv svara på. Jansson lade ut frågorna på sin blogg och tog hjälp av bloggläsarna med svaren.” och vidare sen i Ledaren “Kommunchefen Mattias Jansson har avslöjat sig som en flitig användare av okonventionell ny härskarteknik med hjälp av så kallade sociala medier.” Härskartekniker?? Att använda sig av den öppna dialogen?? Att crowdsourca för att finna de bästa svaren på helt klart riktade frågor, där de egentliga svaren bara kan tolkas på ett för kommunchefen negativt sätt?

Digitala klyftan – digidel2013

Okay, nu ska jag vara kritisk här också, det som är ett av problemen här är som jag ser det att större delen av Katrineholms Kurirens läsare (20000?) inte finns varken på Twitter eller i nån större omfattning på Facebook. Det hela gör så klart att frågan är ytterst aktuell till varför man ska ha en kommunchef som Twittrar, bloggar och facebookar om sina och kommunens aktiviteter. Och om det handlar om ointresse eller om ren okunskap, eller kanske det är båda? Det är en oöverstiglig klyfta i vilket fall som helst i nuläget, då vi ‘inte är där ännu’. Förhoppningsvis kan initiativet Digidel2013 åtgärda en del av det, även om jag tror att man inte kommer nå ända fram. Till syvende och sist handlar allt om egennyttan för användaren.

Vad man inte förstår är att det öppnar för dialog på ett mera öppet sätt istället för den slutna dialogen man tidigare haft via mejl eller telefonsamtal (om man nu fått svar den vägen, vilken har inte suttit och blivit kopplad runt hos kommunen för att man inte vet vilken som har ansvar för en viss fråga?) Vad man kan uppnå via den öppna dialogen är att fler kanske har samma frågor som dom därigenom får svar på via bloggar, Facebook eller om man använder Twitter den vägen.

Det är en Ny Värld därute

Det är en Ny Värld därute, ingen tvekan om det. Nu har inte längre journalister monopol på att vara kritiskt granskande, det kan vi alla vara nu. Och när den tidigare monopolinnehavaren nu är den som hamnar under den kritiskt granskande luppen så är det rätt självklart att den slår ifrån sig. Samtidigt går jag tillbaka till mina tankar från Journalistik 3.0 – En kommentar där jag jag bland annat säger:

Och visst har ett paradigmskifte ägt rum, oavsett vad man anser så har journalistiken öppnat dörrarna för att ta in information från bloggar, twittrare från en helt ny utgångspunkt. Gränserna suddas alltmer ut och den kristallklara uppdelningen finns inte på samma sätt längre.

Min personliga uppfattning är att det här fallet, eller som vi säger ‘Case’ kommer att ge svar på många frågor som rör dels den Svenska offentlighetsprincipen, men lika mycket hur framtidens förvaltning kommer att ske. Transparens eller inte? Och vad eller snarare vart vill journalistiken och journalisterna gå? Eller för att förtydliga: Ska bara transparens gälla politiker och andra yrkesutövare inom förvaltning, inte dom som granskar dessa?

Mina tankar

Det finns nu många som har bloggat, tyckt och tänkt i den här frågan. Men vad jag kan sluta mig till och personligen tycka är att alla har varit rörande ense att Katrineholms Kuriren har misslyckats kapitalt med sitt syfte, eller snarare har man lyckats öka den digitala/analoga klyftan ytterligare? Och var det kanske en del av syftet? Helt klart är att vi alla har lärt oss och lär oss av den här händelsen oerhört mycket som vi inte skulle ha kunnat spekulera oss till. Och personligen tycker jag att det är en viktig debatt som pågår nu, låt oss hoppas att det leder fram till mera öppenhet och transparens både bland politiker, myndighetsutövare OCH journalister.